Det blev en mycket tuff natt med sisådär två timmars sömn. Prover tagna och på fm gjordes lumbalpunktionen. När den var över föll jag ihop i en liten pöl. Usch så tufft. Min duktiga lilla älskling.
Men så finner man styrka någonstans och lyckas se allt det relativa. I rummet vi låg förut har ett barn precis dött. Jag lider så oerhört med hela familjen.
Jag kan inte nog tacka för att mina små flickor lever. Jag hatar död. Hatar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
kramar
Jag blir mållös över det ni får utstå
Hoppas att de nu kan hitta någon orsak!
Elisabeth
Jag tänker på er varje dag och håller tummarna för er! Ta hand om er.
Tack kära Ni! <3
Skicka en kommentar