Och bara att få äta utomhus...
D vaknade upp förkyld imorse, men var ändå pigg och glad satt hon med ute i backen. Men när vi samlat ihop oss och satt oss i bilen kom kramperna. Vi stannade till på en skogsväg och i 18 långa minuter stod vi och väntade ut eländet. Hur länge hon krampat innan jag såg det vet vi inte. Denna var värst i ordningen. Vi fick möta upp ambulansen och sedan for vi vidare till Falun. Och ja. Nu ligger vi här under lampan. Igen.
Jag vet inte var och hur jag står men jag tror att vi behöver alla böner vi kan få.
4 kommentarer:
Kära lilla familj, tar det aldrig slut för er?
Jag är ingen höjdare på att be men jag ska försöka och mina tummar håller jag allt jag kan...
Ni är med mig i mina tankar..
Kramar
men lilla fina Disa, jag tänker på er och lider med er!! Hoppas ni får slippa de där snart! Många varma kramar <3
Hoppas dom tänder ljuset för er på jobbet idag.
Jag & Albin får tända ljuset här hemma till lunchen å tänka extra på er just idag. Hoppas dom kan hitta något på alla de prover dom tagit på lilla grodan. Många styrkekramar till er familj <3
Tack, fina vänner! <3
Skicka en kommentar