Ibland händer saker som jag önskar hade en förklaring. Saker som är lite för läskiga för att platsa i verkligheten.
För en stund sedan somnade jag och N till i soffan. Flickorna sover båda två sedan 20. Plötsligt satte jag mig upp i soffan. Också N satte sig rakt upp. En tydlig barnröst -Dadadada da da da. Ett slags joller. E har aldrig låtit så, definitivt inte nu och D jollrar varken med de ljuden eller volymen. Vi stirrade på varandra. N sprang in till E. Hon sov. Ljuden avtog.
Vem var det? Vem ville att vi skulle höra? Och vad betydde det?
Jag försöker febrilt hitta förklaringar. Men faktum kvarstår. Två vuxna människor hörde en liten barnröst. Som inte tillhörde någon av våra barn. Inte de levande iallafall.
fredag 2 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Förstår att du tycker att det är läskigt. Men jag har alltid trott på att det finns något annat än det vi kan ta på, det som finns här och nu.
Här hemma har vi hela tiden blinkande lampor. Ibland blinkar de mer och ibland mindre. För de mesta vill de tala om saker för oss. De som gör så att de blinkar alltså :P Men oftast förstår vi inte det för än efteråt att något har hänt. Då tänker vi "jaha, var det de här de ville berätta för oss". Eller så kommer det till oss så att vi förstår utan att vi förstår varför :P
Nu kände jag att jag blev lite luddig där en sväng men jag ville bara berätta hur vi känner med de som hälsar på här.
Kram! =)
Såklart är det eran pojke, vad underbart!:)
Håller med.Klart att det va Troy som ville visa att han är med er!!kram
Jag tror ju absolut på sånt här. Att de som dött aldrig
Riktigt lämnar oss. Jag har varit med om många underliga saker framför allt när man har sovit/precis vaknat. Jag tror man är mest mottaglig då. Tex, Hos oss har tre vuxna vänt sig mot dörren exakt samtidigt av att det öppnats och stängds men sen har ingen dykt upp.
Jag tror absolut att det var Troy, han ville visa er att han finns nära och att han mår bra. Ju mer man öppnar sig för möjligheten att det kan finnas saker vi inte kan förklara destå mer släpper man in dem som vill visa sig.
Tro. Det gör iaf jag.
jag tror absolut att det var Troy=) har ni/du varit hos nå andligt medium någon gång? jag har alltid trott å kännt av å varit med om märkliga saker som inte har någon förklaring men samtidigt tänke man att man är bara dum i huvudet=)) men när jag följde med sambons mamma å syster på storseans fick jag en rejäl chock=/det är inte bara inbillning=) ådet finns inte en chans att mediumet jag aldrig träffat eller pratat med kunde vetat allt hon sa=))speciellt om personen som är hemma hos mig å barnen å hälsar på å det betyder mycket för mig att den personen tittar till oss då å då å finns här för oss=)<3
det är jättesvårt å tro på sånt här för vissa å visst har man tvekat men aldrig mer kan jag lova,=)
Skicka en kommentar