Förberedelserna fortsätter.
Men ibland stannar världen en stund.
Liksom den gjorde en gång för snart tre år sedan.
Världen stannar och jag förmår inte att göra någonting alls.
Som om jag mist all handlningskraft.
Som om jag mist allt.
Medan jag hänger små kläder på tvättställningen och väljer ut vilka kläder som förhoppningsvis lilla mirakel ska få använda ser jag i ögonvrån den lilla lådan.
Den lilla lådan som innehåller några få väl utvalda bebiskläder.
De enda som finns kvar.
De enda som någonsin skulle komma att finnas.
Det gör så ont.
Hela mitt inre skriker och väsnas.
Så mycket som var tänkt och önskat.
Kraften finner mig igen och jag rymmer en tacksamhet, oändligen stor, för alla de kläder som jag ändå fått hänga på ställningen.
5 kommentarer:
Vill bara ge dej en extra styrke Kram. Det är inte lätt det liv vi får leva nu. Nya krafter och ny ork kommer. Storebror Troy är alltid med. Många Kramar
<3 Tänker på dig....jag kan aldrig veta hur det på riktigt känns!
Ni finns ofta i mina tankar....
Hinner vi ses innan lilla mirakel kommer måntro:-)?!
Kram!
Styrkekramar och massa kärlek till dig fina Sandra!!!!' <3
Stor stor kram till dig!! <3
Tack så mycket, det känns jätte skönt att vara klar:D när blir du klar sjuksköterska? lycka till nu inför förlossningen, snart är det dags:D
Så smärtsamt. Finaste Troy, alla drömmar... Önskar det vore annorlunda vännen min. Önskar så.
All kärlek och kraft jag kan skicka.
Stor kram!!
Skicka en kommentar