äsch

Den nedstämda känslan hänger sig envist kvar efter läkarbesöket. Trots att jag ju har helt fantastiska läkare (i "vanliga fall") som behandlat mig med rena motsatsen är det denna negativa upplevelse som hakar sig fast. Hon fick mig direkt att falla tillbaka i katastroffällan och känslan i att känna mig till besvär. Anledningen till att jag önskar fler och tätare kontroller är ju för att jag inte helt litar på mina instinkter - allt gick ju så väldigt fort med T, men hade vi bara varit lite snabbare hade han ju kunnat räddas. Men om nu inte ens kontrollerna är "nödvändiga" känner jag mig väldigt ensam. Och rädd.

Det finns dock också ljuspunkter som får mig att sträcka lite extra på mig. Examensarbetet är inskickat för sista gången och fick betyget VG. Och när jag nyss kollade mailen hade jag fått besked om VG i "Teamarbete inom vård, behandling och omsorg" också. Nu väntar jag bara den sista kursens betyg så kan jag helt slappna av sedan.

Hoppas ni har en fin dag!