Inatt lyckades vi med något vi aldrig lyckats med förut (inte medvetet iallafall), nämligen att få E att somna om efter att hon vaknat och krävt mat. Jag skulle vilja påstå att det är i det närmaste en omöjlig bedrift. Men inatt så, när jag var säker på att hon var mätt och egentligen väldigt trött, stängde mamman kiosken och puttade upp pappan. Något muttrig var han, men han lyckades. Efter lång. Ja lång lång tid somnade hon äntligen om. Hurra. Sedan sov vi till sju. Dubbelhurra.
E har nyligen ätit lunch och alldeles strax ska vi bege oss till graven. Troy ska få vårblommor hos sig. Älskade lille pojken min. Några kanske kommer ihåg det här inlägget. PappaN som ensam klättrar i hans och Troysans klätterträd, precis intill min mammas grav. Förra gången vi var hos Troy förevigade vi detta ögonblick. Är det inte vackert, så säg.
1 kommentarer:
Underbart! <3
Skicka en kommentar