Bloggen "Själar säger aldrig farväl" har funnits sedan den 26 september 2008. Under denna tid finns det några människor som varit med sedan start, men de flesta har kommit till under resan. Några förgyller mina inlägg med reflektioner (om ni bara visste vad de värmer!) medan andra mest passerar obemärkt förbi. Jag ser på min besöksstatistik att det är många som dag efter dag, ibland flera gånger per dag besöker bloggen och jag kan inte låta bli att undra vilka ni är.
Vilka är ni som så ofta tar del av mina tankar?
För att stilla min nyfikenhet, kan ni inte lämna ett litet spår? Berätta vilka ni är och om ni vill, hur ni hittade hit. Om ni själva har blogg/hemsida, lämna gärna adress - så jag får möjlighet att besöka er.
onsdag 3 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Det är iaf lilla jag :D
Jag är en av dem som följt dig sedan starten, sedan du skrev på FL att du startat den här bloggen, efter att ni förlorat Troy.
Men det visste du nog! :-)
mej vet du ju oxå om,eller hur?kram
Och mig vet du säkert om också =) Jag såg också på FL att du hade startat en blogg. Tycker att din blogg är så himla bra komponerad. Det är därför jag följer den och tycker att den är så intressant. Många kan skriva en massa saker om exakt vad de har gjort idag osv. och det kan bli lite tråkigt att läsa rad upp och rad ner. Man tröttnar liksom så lätt. Men inte med din! Den är intressant varje gång du skriver. Så fortsätt!
Jag ;) Hittade hit från FL.
Och jag följer dig med!:-) Fast det vet du ju förstås.
Kram!
Jag följer :) men de visste du nog eftersom jag brukar lämna ett litet fotspår ;) ibland blir de ett par gånger om dagen...när tiden finns. tycker förövrigt att din blogg är väldigt klok och den får mig att verkligen tänka till ibland! Kram från Caroline
Och så lilla jag läser såklart din blogg:-). Har inte följt den från början. Utan jag började läsa den när vi möttes igen i våras med våra små magar som växte:-)
Du är en person som har gått igenom otroligt mycket i livet, trots din unga ålder och jag beundrar dig och din styrka:-)
Du är en fantastisk person och mamma!
Kram!
Jag har kommit in till din blogg genom en nära ven som nyligen har förlorat sina två tvilling flickor. Hon läser också din blogg så där igenom har jag hittat hit. Du verkar som en helt otrolig tjej som verkar klara det mesta! Jag kan inte annat än beundra ditt mod, din vilja, din kärlek och ditt hopp. Önskar dig och din familj all lycka! (Jag är ingen stor bloggare, men skriver lite bara om vardagliga saker. Min blogg hittar du på wiklundarn.blogg.se) Kram Sara
Hej!
jag känner inte dej och jag lämnar inte kommentarer, men jag hittade hit genom en väns vän kan man säga..har följt din blogg i några månader och jag är så imponerad av ditt sätt att "skriva av" dej svårigheterna. Har själv tre ganska stora barn, en har redan "flugit ut" och jag funderade länge på om vi skulle ha fler..jag har varit så tacksam för att mina barn varit friska och allt har blivit bra, så jag har nog inte vågat..tänker att varje barn är en gåva(är inte religiös)som man ska vara tacksam, förundrad och nyfiken inför. Det är en stor uppgift att vara förälder!!Alla har vi våra svårigheter i livet och du har lyckats att visa respekt för det i din blogg tycker jag/Anna
Jag läser vännen <3
Hej..jag och min blogg har du redan hittat in till så jag kanske inte behöver säga så mycket mer förutom att jag läser din blogg varje dag och gråter ibland för allt du måste gå igenom men ler också för all den gläjde du får av lilla eira:)Kram
Jag läser och beundrar allt du skriver. Du skriver så fint om allt ni går igenom, både i med och motgångar. Är glad att jag får lära känna dej och lilla söta Eira på våra onsdagar! Kram kram Sofia
Elin heter jag och och har en son somm är född juni 2008. Jag hittade din blogg på FL.Jag kommer ihog när jag läste att ni förlorat Troj så kunde jag inte sluta gråta, Jag tittade på min son och det sved i hjärtat att ni inte fick behålla eran fina Troj i livet och jag blev så rädd och medveten om att döden även kan drabba ett litet barn. Det är med stor glädje Jag följer din fina blogg och det är så kul att se bilder på Trojs fina lillasyster Eira och dina fina bilder på Troj dom kommer då alltid finnas i mitt hjärta Kram Elin
Jag läser här fast det vet du nog eftersom jag kommenterar då och då :) hittade hit eftersom jag är gammal vän till angelica och granne :)
Jag läser din blogg,hittade nog hit via FL =)
Tack för att ni tagit er tid att kommentera. Några jag känner igen sedan tidigare - kul att "se" er! Och några nya - varmt välkomna hit!
På söndag, när tiden finns ska jag besöka er som lämnat adresser.
Nyfikenheten är något stillad. ;-)
Jag läser din blogg dagligen, har läst varje inlägg som finns. Du skriver så bra, om glädjen över Eira och sorgen över Troy. Om din kärlek till dina två älskade barn.
Vi började ta upp kontakt lite mer på familjeliv :-) såg därifrån att du börjat blogga å som jag skrivit på fl förut till dig så skriver du så oerhört fint :-)
Kram kram.// Yudi L.
Jag hittade hit genom en länk hos en gemensam vän, minns tyvärr inte vem.. Vi har dansat tillsammans både när jag gick på högstadiet och gymnasiet, du var en bra förbild! Jag fastnade främst för ditt sätt att skriva och jag har fällt många tårar till dina vackra inlägg..
Hej Sandros!
Blir väl tvungen att kommentera nu när jag fått tillsägelse och allt ;)
Följer självklart min flock från långt-bort-ifrån. Det blir många leenden, skratt och en del tårar. Både du och N har gått igenom mycket men jag tror att det väntar mycket gott som kommer att väga upp allt annat.
Många kramar
Eiras & Troys Faster
Hej!
Jag har hittat till din blogg genom en arbetskamrat både till mig och din Niklas. Jag hör till dem som är inne och läser nästan varje dag. Tack för att du skriver så vackert. Det har varit spännande att följa din resa.
Elisabeth K
Läser också din blogg, sedan ganska nyligen. Känner dig inte men jag känner igen dig (vi är ungefär i samma ålder), om man kan säga så?! =) Minns inte hur jag hittade hit, antagligen en länk i någon annans blogg. Du skriver vackert och det är en upplevelse att läsa dina inlägg, både tårar och leenden.
Skicka en kommentar