de första orden

Mitt första inlägg, mina första ord.

Orden är min räddning, det som drar mig framåt. Utan orden skulle jag kvävas och allt skulle bli tyst. Med orden får jag vara arg, utan att behöva skrika. Ibland skulle jag vilja skrika, men oftast kommer inget ljud. Skriket bor inom mig och i mitt bröst vrålar det verkligen. Allt protesterar, det är inte såhär det ska vara.

Det var vår tur, det var verkligen vår tur nu!

Mitt älskade barn, vi är alltid tillsammans.

"i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat,
allt jag orkat efter dig
hör du mig kan vi nå varandra"
(texten är från Ted Gärdestads "I den stora sorgens famn")

take care