Igår var första gången på tre år som vi hade kalas för Niclas och jag inte var gravid.
Vi har varit tidiga med att berätta för våra anhöriga om våra graviditeter. Vi har tänkt att det ju inte blir mindre jobbigt om något går fel - om vi inte berättat. Snarare kan det vara skönare när de runt omkring vet varför man är ledsen. Ja, vi tänkte så redan första graviditeten. Den som bekant, slutade i missfall. Och visst var det så.
Vår första graviditet - vårt lilla russin - var beräknad den 3/10 2007 (mammas födelsedag och en dag innan Eira skulle komma att födas, fast två år tidigare, min anm.). Vi berättade för våra anhöriga - på Niclas kalas - genom att ha skrivit;
"Ligger här och plaskar i varmt vatten. Något uteliv har jag inte sett till, men har hört att det ska vara bra. Jag är inte riktigt redo att träffas än, men vi kan väl preliminärt säga att vi ses om åtta månader".
Texten klippte vi i delar, lade i ett kuvert och gav familjen. De fick sedan pussla ihop och gissa vad det betydde. Alla lyckades.
(Texten till pusslet fick vi inspiration till av ett par som var med i en föräldrartidning. Deras bebis var för övrigt beräknad till den 4/10 - Eiras födelsedag, fast tre år tidigare. Jo jo, cirklarna sluts)
Vår andra graviditet, den med Troy, var vi lite mer försiktiga. Vi vågade inte känna någon större glädje förrän vi gjort VUL (v.7+). När vi sedan också gjort UL i v.13 kändes det som om inget kunde gå fel. För i vår värld, dog inte barn. Efter VUL berättade vi för de närmaste. Det gjorde vi genom ett bekräftelsebrev (se foto). Alla lyckades gissa rätt även denna gång (ett litet sifferfel smög sig dock in, därav "kluddet").
Tredje gången gillt, vår tredje graviditet - den med Eira, var inget hemlighetsmakeri. Våra nära och kära fick ett glädjetjut i örat morgonen den 22/1. Inga pussel, inga lekar. Vi hade plus. Det var det enda.
Jag har alltså varit gravid tre år på rad, i februari. I år är jag det inte.
3 kommentarer:
Vilka roliga sätt att berätta på! Riktigt kreativt tycker jag. Jag kan tänka mig att det är skönt att ha en liten paus från magen nu :)
Jag önskar er en fin kväll!
Har varit med om liknade... Det känns som om jag varit gravid i 3 år,, innan jag fick Adam..
Jag var gravid när jag fyllde 24 med ett barn jag kallar för sunshine..
När jag fyllde 25 var jag gravid med änglen Jonathan..
När jag fyllde 26 så var jag gravid med Adam..
Min plan är att denna sommar inte vara gravid när jag fyller 27.. Känns faktikst konstigt, men skulle jag nu bli gravid innan sommaren så är det hur underbart som helst...
Det jag ville säga iaf är att jag vet hur det känns... Kram..
Vännen, vilken resa ni gjort. Tre graviditeter- ett levande barn. Det är helt fel siffror. Så mycket smärta och sedan den stora glädjen av att en graviditet slutar med att få komma hem med levande barn.
När jag tänker på Troy, att han inte fick stanna, värker det i hela mig. Jag har läst inlägget "troys resa" flera gånger sedan du skrev det. Önskar så att det vore annorlunda. En liten söt kille, varför...! Det är så orättvist!
Och så Eira- er prinsessa. Så full av liv och kraft. Så vacker. Jag är så glad att hon finns hos er! Och jag är så glad att jag kunnat följa med på hennes resa från början.
Stor kram!
Skicka en kommentar