Ingen dag är den andre lik. Jag hinner knappt hinna tänka, -nu verkar det här hålla i sig, så har det förändrats. De senaste dagarna har Eira knappt sovit någonting. Nätterna går bra (vågar jag säga det?). Men på dagarna är det en vaken tjej. En vaken tjej som egentligen är väldigt trött. Men som liksom inte förstår sitt eget bästa. Vilket jag tror är att sova en liten (längre) skvätt. På sin höjd en halvtimme här och en halvtimme där gör ingen glad.
Idag var jag till tandläkaren. Allt väl. Inga hål, thank god - det är dyrt nog att gå till tandläkaren ändå. Jag har aldrig haft något hål, men bävar konstigt nog varje gång det är dags att gå dit.
Mormor tog Eira på promenad. Det är iallafall ett säkert kort. Eira trivs bra i sin vagn och sover, så gott som, alltid så fort vi börjar rulla.
På stan mötte vi många vi kände, både jag och mormor. Alla grattar och är glada för vår skull. Jag blir lite(mycket) rörd över hur många, som vi inte vetat om, som tänkt på oss och hållt sina tummar. Extra glad blir jag när någon kommer fram och säger att de följt min blogg och nu vill passa på att hälsa.
tisdag 26 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar