hormonmonster

Jisses, jag är ett hormonmonster. Jag blandar ilska, skratt, tårar och likgiltighet hej vilt och antar att jag inte är ett dugg lätt att leva med. Jag är dessutom så trött, så trött. Idag har jag sovit mycket mer än vad jag varit vaken. Ont i huvudet också. Och kroppen. Det kanske är någon sjuka som ligger och gror. Time will tell.

Denna veckan har vi "permis" från Falun. Istället ska vi göra alla undersökningar (förutom UL) hos vår BM, som kommit tillbaka från semestern. Det känns ok. Bebis talar mycket livligt om att h*n finns där och det lugnar hormonstinna nerver. Dessutom hickar det. Mest hela tiden faktiskt. De senaste veckorna hickas det i omgångar ca 5 gånger om dagen. En annorlunda känsla. Troy hickade inte alls. Jag känner mig som en tickande bomb ibland. Eller kanske som om jag har en trumslagare inneboende. Bebis, hicka på du - bara du mår bra.