studieuppehåll

Igår ringde jag till studievägledaren på Mälardalens högskola och meddelade att jag vill ta ett studieuppehåll. Det bultade ganska friskt i bröstet när jag uttalade orden. Studievägledaren önskade mig stort lycka till och vi planerade att höras igen till nästa höst då jag kommer att få fortsätta utbildningen på Campus i Västerås. Skrämmande. Det betyder alltså att jag från och med nu "bara" är väntande. Väntande på Lilla liten. Inte studerande. Inga B-planer. Lilla liten är min A-plan och det enda jag väntar på. Inga tänk om. Inga tänk om. Inga tänk om. Omöjligt. Tänk om är som en duracellkanin hoppandes fram och tillbaka i tankarna. Vik hädan! Det måste gå bra. Jag bara vägrar förlora ett barn till. Jag vägrar komma tillbaka till skolan utan mage och blödande hjärta. Den här gången är det min tur. Faktiskt!


Huvudvärken är kvar. Det kanske är åska i luften. Förutom huvudet och fogarna känner jag mig lite piggare idag. Har inte sovit lika mycket och har till och med varit ut en liten sväng. Vi åkte till Troy, men väl framme började det regna. Stora tunga droppar. Vi slängpussade och sprang sedan till bilen. Tillbringade sedan den närmsta timmen med att åka omkring. Planlöst. Så som vi tillbringade de första månaderna förra året. När det är för jobbigt att åka hem. Det hem som uppvisar den stora tomheten. Det är tryggare i bilen, på väg mot ingenstans.

So You Think You Can Dance ikväll. Me like.