En regnig dag

Det regnar idag. Jag lider med studenterna. Det borde finnas någon slags väderlag på att solen ska skina på studentdagen. Sedan åtta imorse har vi kunnat följa deras (för varje timme bara mer och mer) första stapplande steg ut i vuxenlivet. Från balkongen ser vi nästan ner till skolan. Vår parkering har dagen till ära varit allmän parkering och det var efter mycket sjå vi sick-sackade oss ut från kaoset.

För sex år sedan var det vi som sprang ut. Jag och N. På varsitt håll, men ändå tillsammans mot framtiden. Jag känner mig lite nostalgisk. Iallafall om jag minns tillbaka förmiddagen och eftermiddagen. Ju mer jag försöker framkalla några minnen från kvällen, dessto grumligare blir synen. Kvällen då för sex år sedan slutade med hundratals myggbett, en sönderslagen överläpp och en färd hem på svärfars pakethållare. Något jag är evigt tacksam för. Evigt tacksam. Jag önskar dagens studenter många trevliga minnen (gärna utan grumlig syn) och en god fortsättning på livet.

Jag och N har gjort oss klara. Nu sitter vi och väntar i finkläderna på att få åka till svärfars kalas. Det kommer bli ännu ett familjekort där jag är tjock och svullen. Ännu ett kort med en älskad liten i magen. Ännu ett kort där våra leende ögon inte vet vad framtiden har att vänta. Förhoppningsvis (hoppas hoppas) väntar ett bättre år än det som varit.

Grattis älskade svärfar (och tack)!