föräldrargrupp del III

Vi har nyligen kommit hem från den tredje föräldrarträffen. På dagens agenda stod psykolog K och papparådgivare R. Jag hade någon slags föraning, men vågade inte riktigt tänka färdigt tanken. Men så gick det iallafall till när vi flyttades från "vi-är-som-alla-andra" till "vi-är-inte-som-alla-andra". Frågan "är det ert första barn", dök upp och det kändes totalt oundvikligt att inte säga sanningen. Oundvikligt och bra (?). Även om det kännts skönt att för en gångs skull vara några som skulle kunna vara vilka som helst har vi väl anpassat oss till verkligheten. Och att nu de andra föräldrarparen vet att vi är andragångsföräldrar och förlorat ett barn efter födseln känns för första gången (?) naturligt. Det är en fin grupp vi går i. Inget ont att säga. Och K & R var mycket professionella och kompetenta, vilket gjorde övergången väldigt fin. Hur fortsättningen blir återstår att se. Vi är ju vi oavsett vad människor vet om oss eller inte.