Många tankar virvlar i mitt huvud. Jag skulle vilja ha en AV-knapp. Eller iaf paus. Allt är jobbigt. Det känns som att någon ständigt puttar mig över den ökända kanten. Kanske vore det bättre om ingen pratade med mig. Då skulle jag iaf inte behöva missuppfatta saker.
Jag är trött på att behöva känna att jag slösar tid. Det är viktigt för mig att känna att jag inte slösar tid. Jag tycker att det är respektlöst att genom sin egen lathet låta någon annans tid rinna iväg. Jag tappar min ork. Väldigt lätt. På en sekund. När ingen annan behöver, varför behöver då jag?
Det är en dålig dag. En riktigt urusel dag. Jag vill gråta och skrika. Jag tycker att livet är så orättvist och det är de som orättvisan slår hårdast mot som alltid måste visa sig starka. Det är mot dem som orättvisan slår om och om igen. Och jag hatar det. Jag avskyr räkmackor som en del tycks "majonäsa" sig fram på. Jag mår illa av tanken på silverskedar som en del tycks förbruka som glasspinnar.
Det är snart påsk och jag avskyr glättigheten.
Jag vill ta avstånd från sorgen. Orkar inte med den nu. Orkar inte sörja mer. Ge mig min pojk. Jag avskyr att sorgen har tagit sig friheten till en given plats i min kropp. Ett brännmärke för livet. Försvinn. Ge mig mitt barn. Nu.
onsdag 8 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
skickar många kramar!
Bamsekramar tillbaka på din svåra dag!
Orättvisa soppa till liv. Väntar med dig på bättre dagar.
Ta hand om dig!
hoppas du känner dig på gladare humör snart. livet är orättvist ibland..o det är förjävligt. :( vissa saker ska inte få hända.
kramar till dig o fina magen iaf.
är de ok om jag länkar till dig från min sida? har lättare koll vilka jag besöker om dagarna då . o du är en jag besöker dagligen.
Elin - Helt ok!=) Kikar in på din blogg titt som tätt också, är bara lite dålig på att kommentera=/
Skicka en kommentar