Så hade jag beslutat att göra ett ryck och plugga lite. Blackboard nere. Igen. För vilken gång i ordningen den här kursen vet jag inte. Det är tråkigt att fenomenet distansstudier inte fungerar så bra när plattformen fungerar så tillfälligt. Själva examinationsuppgiften som skulle inlämnas via webdesk fungerar inte heller. Tur att lärarna i denna kurs är förstående och samarbetsvilliga.
Facket har kopplats in i jobbfrågan. Mest för att veta vad jag har i ryggen. Än har jag inte fått något svar från UC. Tungt.
Jag väntar på ultraljudet. Det är drygt en vecka kvar. Oron har byggt upp nya ridåer. För att på nytt våga glädjas måste jag ta mig förbi. Bebis rör sig och det lugnar givetvis. Men rörelserna kommer inte på beställning och det skrämmer livet ur mig. Lilla liten sparkar också mindre än Troy. Jag VET att jag inte ska jämföra. Jag VET. Ändå är det det som fäller mig. Vi skaffade aldrig någon angelsound. Jag skulle missbruka den. Nu är det snart nedräkningsbart till ultraljud. Måtte bara bebis vara levande och frisk. Förbi ridåerna - jag längtar.
9 månader har passerat. Födelsetid. Dödstid. Vid den här tiden var jag starkt påverkad av morfin. Jag önskar att jag varit mer medveten. Kunnat ta tillvara varje liten sekund. Vår dyrbara tid. Kanske var det bäst det som var. Smärtan av insikten kanske blivit för dödlig. Förmodligen.
måndag 20 april 2009
allt passerat
Tankar av
lilla angelyne
kl.
15:53
Etiketter:
gravid,
jobb,
min väg till sjuksköterska,
minnesdagar,
saknad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej.
Träffade Isse i helgen och hon skvallrade om din blogg så...
Jag har äntligen hittat hit efter lite googlande, som gav noll resultat (eller ja, jag hittade en hel flock med ditt namn - men ingen var DU), och en snilleblixt att kolla på Facebook. Lyckat! Sedan har jag läst din blogg, inlägg efter inlägg ända till början. Du har alltid varit så underbar på att skriva och din blogg måste vara den mest rörande jag läst, du sätter ord på din smärta så det värker in i mig. Jag är så ledsen för er skull. Och jag blir glad när jag läser om det nya livet som växer hos dig. Tänker följa er *favorit-markerar*. Många kramar.
Ida G:
Tack underbara Du!
Hoppas jag träffar på dig (utan jobb) så vi får chans att prata lite. Vilken goding han är, din lille kille! Och grattis på födelsedagen i efterskott - om jag inte minns fel har du nyligen fyllt år=)
Kramar
Skicka en kommentar