onsdag 4 mars 2009

En bok

Troys bok är färdig.

Jag har tankat lite kraft. Lite lite. Men jag måste vara ytterst försiktig med vad jag lägger min energi på, för det finns inte mycket att ta av.
Troys bok är färdig. Det känns... Ja, hur känns det egentligen? Tomt. Boken avslutas med hälsningar från många av de som kom på begravningen samt från mig och N. Minnesord. Tanken med boken var att den skulle sträcka sig fram till 1 år. Nu räckte den 9 månader och några dagar. Vissa sidor har varit tunga, kanske är det därför jag dragit på det. Sista andetaget. Att med foton och ord sätta känslan på pränt. Det feta NEJ:et ekar till och från i mitt huvud. Nu finns det i din bok.
Det var en nödvändighet att bli klar. För snart är det dags att börja med Bubblans bok. N kom på här om dagen att vi ju inte tagit några magbilder. Inte än. Vi väntar lite till. Vet egentligen inte vad vi väntar på. Bättre tider? Nästa vecka ska vi till Falun, det kanske är det vi väntar på. Måtte allt vara bra.
Jag har precis kommit hem från stan och en lunch med fina Malin. Malin som allt för väl vet hur det känns att förlora en älskad. Som vet om känslan av maktlöshet, förtvivlan, bomullshuvud och om ilska på livet. Vi har mycket att utbyta. Sorgen är sig lik, var den än tar fäste. Jag hoppas vi kan ses snart igen.
Det gör fortfarande ont överallt. Misstankar på att en hemsk foglossning tagit språng stärks. Nacke, handleder, höfter, knän och fotleder är värst utsatta. Det är svårt att gå. Jag tar mig fram, men tillbaka? Hoppas att detta är övergående. Kanske bara en fas. Hoppas.
Nu ska jag lägga mig på soffan och lyssna klart på min ljudbok (Ja Ullis, Bubblan behöver också litteratur=)). Det är bra med ljudbok, det är bara att ligga rakt upp och ned och lyssna. Inga ömmande handleder efter en alldeles för tung och otymplig bok. Å andra sidan heller ingen underbar, nyöppnad-bok-lukt. Men det är överkomligt.
Take Care

4 kommentarer:

Linda sa...

Hej vännen! Vilken fin Troy bok du har gjort. Jag kände precis samma som dig när Victor boken var klar. Tomhet. Den första boken slutar abrupt och sedan följer tomma ark. Den klarar jag inte att skriva klart, men jag gjorde en ny där jag samlade de få minnen vi hade kvar.

Så orättvist är det att våra små inte får vara hos oss..! Så fel!!!

Jag har dragit ut på att köpa en bok till vår lilla plutt. Jag är för rädd ännu.

Jag har också fått foglossning, hemska åkomma! Hoppas den lindras lite för oss båda. Hur har du det med illamåendet?

Tänker ofta på dig!

Stor kram!

lilla angelyne sa...

Linda:
Jag har inte heller köpt någon ny bok. Jag behöver hämta mig lite efter kraftansträngningen att göra klar Troys. Men visst ska vi få börja på syskonboken, och den här gången ska böckerna fyllas av glädje från pärm till pärm.

Illamåendet är kvar. Riktigt illa på morgnar och kvällar. Håller sig hyfsat under dagarna om jag äter med en timmes mellanrum ungefär. =)
Fungerar kiwi fortfarande för dig?

Kramar

Anonym sa...

Vilken fin bok Troy har fått ! Förstår inte hur du orkade göra den... Tänker på dig !

Anonym sa...

Här är det också värst på morgnar och kvällar. Jag tror jag börjar bli imun mot kixi tyvärr. Har börjat med gröna äpplen och det funkar okej.

Kram!