Så sitter jag då här, den 19/2-2009 och saknaden efter ett älskat barn är lika stort som igår. Kanske än större. För varje dag som går väcks nya känslor. Nya känslor om att känna sig sviken av livet. Om att känna svårigheter att lita på på nytt. Många många känslor om tomhet, längtan och saknad.
Idag mitt älskade barn, faktiskt om ungefär en halvtimme är det 7 månader sedan du föddes. Vid just den här tidpunkten hade vi precis kommit in i det ökända rummet (längst ned till vänster) och vi väntade spänt på att någon skulle säga - ja, men förlossningen är ju på gång, snart är er lille pojk här. Istället sa BM Erika att -jag har lite svårt att hitta frekvensen, men vänta så ska jag hämta läkaren. Det tog bara några minuter så var Dr JW där med ultraljudsapparaten och minuter senare... ja, då hade vi färdats, du och jag, mot det som både var vår början och vårt slut. Vi fick ingen chans att vara tillsammans. Nyfödd liten pojke, på naken mammas bröst. Vi fick ingen chans, du och jag älskling. Livet tog den ifrån oss. Och gör så ont i mitt mammahjärta. Visst visste du väl lilla hjärtat, att jag var där...att jag skulle ha gjort allt för att få hålla dig och ta bort det onda. Jag hoppas du visste. Innerst inne vet jag att du visste.
Det är 20 minuter kvar nu.
Grattis på 7-månadersdagen Troy. Mamma saknar dig och själar säger aldrig farväl.
torsdag 19 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Sitter här med gåshud...
kommer aldrig förstå gumman.
men klart att han visste, ni är ett han och du. lille troy.
många kramar!
Grattis lilla gubben kan inte fatta att det är 7 månader sen.. Så älskad o saknad puss på dig skrutt!
Oh du skriver så vackert.
Vet inte vad jag ska skriva, men jag tänker på er, det ska du veta.
Grattis lillpojken.
Kram Liselotte
Grattis lilla Troy på din 7månaders dag.. Så Älskad och Saknad.. Kram till dig Sandra och Niklas från oss alla
Jag tror också han visste. Bandet mellan mor och barn är starkt.
Grattis i efterskott vackra Troy!!!
Kram!
Kram till dig, jag är övertygad om att lilla Troy vet att du var där. Han vet att han fick den bästa mamman och pappan just han kunde få, att ni alltid kommer bära med honom i hjärtat. Den kärlek han fick och får från er ser han i sin himmel.
Grattis i efterskott fina Troy :-)
Du skriver så otroligt vackert.
Kram Yudi m fam.
Skicka en kommentar