Patientfall. Anamnes. Klinisk provtagning. Diagnosantagande och arbetsdiagnos därefter. Undersökningar. Observation. Behandling.
Det är mycket ansvar som ligger på en sjuksköterska. Det kniper lite i magen när jag tänker på allt jag ska kunna när jag är examinerad. Mycket jag måste kunna och mycket som inte får gå fel. Tur att det är 3 terminer kvar (4 med den här). Men det är kul. Eller kul kanske är fel ord i sammanhanget (aldrig kul med olyckor och sjukdomar), men intressant är det. Jag känner att jag kan tillföra någonting. Jag har något att ge. Kanske har jag själen utanpå. Kanske ingiver jag en trygghet för den som är sårbar och utlämnad. Kanske kan jag kan lindra den smärta och rädsla som infinner sig i en utsatt situation. Jag vill. Det är mitt kall.
Bebisar överallt. En jobbig dag ur bebisperspektivet. Det stockar sig i halsen och andningen blir ytlig. Jag orkar inte med familjelycka. Två sidor av verkligheten, den som gläder sig för andra och den mörka avundsjukan. Hur skulle min lille pojk ha varit nu? Vad skulle han ha haft för förmågor? Jag är en mamma. Men var har jag mitt barn?
.
I hjärtat, alltid. Älskar dig.
onsdag 14 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
tänker på dej gumman och funderar också massor på hur lille troy torsten skulle varit och sett ut nu. säkert en kopia av niclas, bara glasögonen som saknades =)
det har alltid varit ditt kall att hjälpa andra, du va ju lite av en andra kurator redan på högstadiet... folk som lämnade lappar i ditt skåp för dom ville ha nån att prata med =)
KRAMAR!
Han skulle nog ha vart envis som en röd gris efter sin mor.. Lilla rödtotten =)
pusskram s. fräää
livet är så orättvist. här sitter jag o tänker på hur mitt liv skulle sett ut utan min lilla tjej, det går inte ens o föreställa sig. och du sitter o funderar hur ditt liv skulle sett ut MED din lilla fina troy. jag tänker ofta på er..o jag hoppas verkligen att ni får ett barn o vara med om alla små framsteg och allt som hör till, och troy får ett syskon. är så dålig att formulera mig, hoppas du inte tar illa vid vad jag skriver, det är inte meningen. kände bara att jag ville skriva en rad eller två. önskar er all lycka och du skriver så otroligt fint, det träffar hjärtat mitt i prick och berör. jag beundrar dig. massor med kramar
Skicka en kommentar