Jag har varit vaken ett par timmar. Kan inte sova. Det är den 18:e idag. Den dagen, då för sex månader sedan, då något hände. Den dagen, då mammalycka byttes mot mammasorg. Jag visste att något var fel. Jag visste det, men varför åkte vi inte tidigare? Jag kommer alltid bära de orden med mig. Jag vet att det inte är lönt att ångra sig, att fundera om. Men orden ligger som en smältande isklump i mitt medvetna.
Igår åkte vi på en roadtrip. Handlade kläder i Sågmyra, träffade lillebror och shoppade lite till i Borlänge.
Men alla dessa barnvagnar - överallt. Vi såg våran, den hade till och med lille nicke nyfiken hängande i sufletten, precis som våran. Men det var inte Troy där i. Det var en annan liten pojke, vars föräldrar inte märkte en panikslagen mig som bara ville springa iväg. Vem tog min vagn? Vem tog mitt barn? Vem tog mina drömmar?
Orkar inte orka.
söndag 18 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Du måste inte orka, bara var där du är, kravlöst. Ta små steg i din egen takt. Jag vet att det gör ont och jag vet att det är svårt. Det finns inga ord för denna orättvisa.
Håll ut. Andas.
En stor varm kram!
Skicka en kommentar