Så har den dagen då kommit. Dagen då det är 5 månader sedan lille trollboll kom till världen. Den resan som skulle varit den lyckligaste i mitt liv, men som slutade i sorg och förtvivlan. Jag har svårt att känna glädje, svårt att känna lycka över dig älskade barn. Sorgen överskuggar allt. Men innerst inne finns en oändlig lycka över att få vara med om dig. Det har vi varit, vi är och kommer alltid vara. Men jag saknar dig. Gränslöst. Jag saknar dig, jag älskar dig Troy. Mitt underverk, mitt lilla hjärta. Så har då dagen kommit, precis som dagen kommer komma då det gått 6 månader, 7 månader, 8 månader. Så småningom ett år. Så småningom ett liv. Saknaden och smärtan är livslång.
Jag vet att Ni är många som tänker på Troy. Det värmer mitt mammahjärta. Det är så min pojke lever vidare, i alla tankar och alla hjärtan. Jag har öppnat "Tänd ett ljus för Troy", där Ni (om ni vill) kan tända ett ljus. På julafton tänder jag ett ljus på graven från Er som tänt här.
Lämna också gärna en kommentar.
3 kommentarer:
Lilla rödhåriga bråkstaken som förmodligen är ganska klok med tanke på hur mycket ljudböcker han lär få ha lyssnat på i magen =)
*skickar många kramar till mamma sandra*
Ullis
Vi har tänt ett litet ljus här hemma åt trollboll, tror han var här och busade för det slocknade hela tiden..Saknar dig lille gubben, puss!/ C
Tänder ett ljus för lilla Troysan och tänker på er varje dag !
Skicka en kommentar