söndag 28 september 2008

vad väntar vi på?

Himlen runt hörnet va?
Jag undrar hur långt det där huset är egentligen. Eller vad är det som menas med himlen runt hörnet? Vad är det vi väntar på? Det kanske inte blir bättre än så här. Kanske var det vår lycka. att hålla dig, älskade barn i min famn är det finaste jag gjort. Att pussa dina kinder var som att äntligen hittat hem. Det är ju dig jag väntat på, i alla dagar.

Det gör verkligen ont i mig att höra om alla solskenshistorier. Om alla som också var så oroliga, men som det tack och lov gick bra för. Det gör ont att vår historia blev molnbefläckad. Hur länge kommer människor orka lyssna, för mitt behov av att prata om och bekräfta mitt barn kommer vara oändligt. Kan jag kräva att få prata?

Idag blev en seg dag igen. Egentligen inte seg i den bemärkelse att det gått långsamt. Mer seg i att allt gör sig påmint och att jag så gärna vill att det ska vara annorlunda. Jag skulle så gärna vilja vara bakom det där hörnet. Är nyfiken. Vad finns där?

0 kommentarer: