trosutbrott

Den här lilla (hmm) tvåårstrotsen som valsat in i vårt liv är inte att leka med. Definitivt inte. Lika roligt allt kan vara ena sekunden lika hysteriskt orättvist är det i nästa. Jag har upprepade gånger talat om att det hemma hos oss är mamma och pappa som bestämmer. Och säger mamma nej så är det nej nästa sjuttioelva gånger också.

Iallafall så hörde jag E leka med sina dockor;
- Nej Mian, inte görs så. Det är jaaag som bestämmer.

Hurra. Hon har uppfattat budskapet. Eller nåt.





Ett skojigt HMpaket kom idag och där i många nya fina trosor. Därmed avslutade vi dagen med ett smärre utbrott över att mamma tyckte att det räckte att ha ett par trosor på sig. Yep!

röd bakning

Idag är det också bakning på schemat. Dock av den mer...röda varianten. E gillar verkligen presenten från 2 årskalaset.

hjärteströssel

Det blev en innedag för mig och flickorna idag (ja, E fick till sin stora glädje följa med och handla på kvällen) och det är ju inte det lättaste att hålla alla nöjda och glada.

Iallafall så blev det lite bakning.

Min svägerska/barnens faster/Ns syster hade mött upp N vid jobbet för att åka med hem till oss så därför passade det extra bra att ha något att bjuda på.

Äppelrutor och chokladsnitt.

Äppelrutor och chokladsnitt med hjärteströssel

Finaste Angelica

Det här fina kortet fick vi av just A när vi gift oss. Vackert tycker jag.

fru P

En sån här dag är det idag. Flickorna är förkylda. Det är Disas första någonsin och Eiras första sedan maj. D vill inte ligga ned och E har tröttnat på allt här hemma.

Glad nyhet är iallafall brevet från skatteverket. Nu är jag officiellt fru P!

prickig liten vän

På tal om overaller...
Jag har också varit på jakt efter en fleecefodrad overall till D, till kallare dagar framöver. Men jag har inte riktigt hittat någon jag gillar. Vi ligger ju lite fel i årstiden för att ärva just sådana saker. Det började ju närma sig våren när E var lika gammal som D kommer vara i vinter. Hursom. Den här söta overallen fick jag syn på på Lindex hemsida. Me like! Om jag inte minns fel fick jag en 30%kupong från BBpåsen också. Perfekt!

kalasande för småstjärnor

Vilken HÄRLIG dag!

Eftermiddagen tillbringade vi hos och med fina vänner.

Vår föräldragrupp hade 2årskalas.

Helt otroligt att vi nu satt där med ett gäng babbelbubblande småstjärnor, det var ju så nyss de var små knyten som sprattlade på filten i "gula villan".

Mycket lek, bus och fika blev det.

Nu hoppas vi att vi kan få till att ses lite mer under hösten!

Efter kalasande åkte vi till F&F för att äta middag.

Torsdagstacos stod på menyn.

Mätta och glada bar det sedan av hemåt och nattningen tog därför plats i bilen.

Så nu kanske vi kan lyckas kolla över lite foton från bröllopet. Utan att ögonen går i kors.

PS/ Ni som kan se min Facebooksida kan lyssna på fina Ullis som sjunger på bröllopet. Jag förstår inte riktigt hur jag ska få ned klippet till datorn, men gör jag det dyker det upp här med! 

rivstart

Sådärja. Morgonen är rivstartad med ett dopsamtal. Lite ovant för familjen "tröttmössa". Nu går vi ut och busar en liten stund.



- Mobilbloggen

avsky!

Och förresten. Jag avskyr telefonförsäljare. Så till den milda grad att jag till fullo funderade på att avskaffa hemtelefoni (ja, fast nu blev det nix istället). De senaste veckorna har de fullkomligt bombarderat mig med det ena oseriösa erbjudandet efter det andra. Här om dagen fick jag luren påslängd i örat av en bingolottoförsäljare, bara för att jag talade om för honom att vi nu bett om att få bli strukna ur registret fem gånger - utan resultat. Han blev tvärsur. Och jag än värre. Idag mailade jag kundservice. Och jag passade på att tipsa om en urusel försäljare. Ha!


- Mobilbloggen

inte sitta still

För några veckor sedan fick vi nog av att E hela tiden försökte göra svanhopp ifrån sin stol vid matbordet. Ut med hokus pokus och in med tripp trapp. Tjoho tyckte E och satt som ett ljus på stolen. Cirkus tre gånger. Sedan var det nya svanhopp.

Klar fördel är dock att hon nu står stadigt och mycket bättre än på pallen när hon ska vara med och laga mat.

ostabilt

När man äntligen känner att ekonomin börjar bli lite stabil så dyker det alltid upp något oförutsett. En service på bilen till exempel. För 6000! Usch!

utvilad & lady bird

Imorse upplevde jag ett äkta "halleluja moment".

För orsaken till att jag kände mig relativt utvilad när jag vaknade var att klockan var 09.20.

Och bredvid mig låg en sömnig Eira.

Den minsta dottern måste också ha varit trött inatt, för hon vaknade bara och åt klockan 05 för att sedan sova vidare till 10.

Hoppsan!

Efter lunch kom min finaste Carro och hennes yngsta dotter.

Vi babblade oavbrutet och välbehövligt i några timmar innan de bar sig av hem igen.

Och så hade också eftermiddagen passerat.

Jag funderar fortfarande på hur vi ska göra med förskolan.

Jag känner mig helt vilse och vet inte alls nu.

När vi hälsade på förra veckan blev E jätteledsen och ville inte alls gå tillbaka dit.

Nåväl, vi ska göra ett besök till och förhoppningsvis känner jag vad som blir rätt.

Iallafall så är jag i stora shoppingplanerartagen. Jag önskar att vi hade så gott om pengar att jag bara kunde klicka hem allt fint jag hittar, men tyvärr är det inte så.

Förra året hade vi lite billigare varianter av overaller som blev väldigt utslitna och jag sa då att vi till detta året skulle satsa på en i bättre kvalitet.

Så, helst av allt skulle jag vilja köpa MOLO.

Någon med mer erfarenhet kring vinteroveraller?

Molo Polaris Lady Bird

storebror

Redan innan vi blivit gravida igen efter Troy visste jag att jag ville att han skulle vara en "synlig" del av vår familj. Jag ville inte att det skulle "hyschas" om honom. Och jag visste att om vi skulle få syskon skulle jag göra allt i min makt för att syskonen på ett fint och värdefullt sätt skulle få veta att de har en storebror. Den osynliga "broren".

I början, när Eira föddes, var jag mycket noga med att påpeka att hon var en lillasyster. Men ju längre tiden gick desto mer försvann känslan att jag var tvungen att hävda. Eira är visserligen lillasyster, men hon är främst Eira - en egen person - och på sätt och vis är hon ju också störst och äldst. Vi har en ovanlig, annorlunda syskonskara. Nu när Disa är född påpekar vi heller inte hela tiden att hon är lillasyster. Hon är ju en liten människa. Som förtjänar att uppmärksammas för sin person, inte för sin ställning i syskonskaran.

Hemma hos oss finns många foton framme på Troy. Och det i vardagsrummet, det största svartvita, gillade E att titta och peka på när hon var yngre. Vi talade om för henne. Utan att lägga någon särskild vikt vid orden. Att det var hennes storebror. Och vi sade ofta hans namn. Vi har också varit vid graven. Ibland ofta och ibland långt mellan gångerna. Men vi har försökt att göra det till en mysig stund. Det är ok att busa med Troysans saker. Småsystrar brukar busa med sina bröder. Ibland tittar vi i minneslådan och Ts album. Precis som vi tittar i flickornas album finns också ett för honom. Och det faller sig naturligt. E tittar och begrundar. Jag svarar när hon frågar och pekar.

Men det har varit lite konstigt. För hur kan vi vinka till Troysan i himlen, samtidigt som han är under stenen? Och mormor, varför får hon busa med Troy men inte vi. Ibland kan jag se hur det snurrar i ett litet huvud. Med tankar som är alldeles för stora. Men vi har inte gjort så mycket mer än så. För hur kan vi svara, när vi inte ens vet själva? Vi har talat om att Troysan var en sjuk liten bebis som inte kunde stanna hos oss. Och som bor i himlen nu, men som har en sten dit man kan lämna saker. Ibland blåser vi bubblor. Som han och mormor kan busa med. Kanske sparka fotboll.

Senare kanske det kommer en annan dag. Då vi får andra frågor. Större funderingar. Men det tar vi då.

Sommaren 2010