operation

På sjukhuset. 

Disa är nyopererad. Att operationen skulle bli av var inte alls så självklart som man kunnat tänka sig. 

Först startade serien. Igen. 6 kramper första dygnet. 5 igår. När opererande läkare sedan kom för att informera om ökad blödningsrisk och vikten av att hållas krampfri kändes det som om vi aldrig kommer klara det. 

Natten var fylld av ångest och när morgonen kom med nya kramper hade jag redan gett upp. Men så kom drJ och jag hade kunnat börja gråta av lättnad. Hon förstod min oro och tog den på allvar. Vi tänkte ut planer för alla tänkbara scenarier och plötsligt var det dags för sövning. 

1,5 timme senare kom besked om att det var klart och att allt gått bra. Tonsillerna var kraftigt förstorade så beslutet om borttagning var ändå rätt. Skönt!

Krampserien håller dock i sig. Tre kramper inatt och nu ligger hon utslagen av midazolam. Jag är trött hela vägen inifrån och ut.