Läget som det är

Förra veckan invaderades av magsjuka. Unni startade, lite oklart vad det var till en början, men då även Disa började kräkas var det rätt tydligt vad det var. 

Första dygnen var oroliga. Kramper, feber och ingen dryck kunde hon behålla. Samtidigt fick pappaN hög feber. Riktigthögtotaltdäckadfeber. Två magsjuka barn och en sjuk vuxen gjorde att det inte var självklart att söka vård trots att behovet fanns. 

Nåväl. Det värsta i magsjukan gick över och det verkade som om bara U & D blev smittade. Hängiga små men det akuta var över. 

På tisdagen fick dock Eira väldigt plötsligt ont i benen och armarna och strax därefter skyhög feber. 

Onsdag morgon fick jag mina första känningar. Ont i höfterna, armar  och huvud. Igår kväll kom febern. Också på mig hög direkt. 

Jag tror att magsjukan således följdes av influensa. Disa är vaccinerad mot influensa och jag är så tacksam för det beslutet, för trots allt har hon klarat det bra. Hon har inte alls lika hög temp som oss andra (även om 38,6, som hon har innebär en ökad risk). Vill inte ens tänka på vad som händer med henne om hon får lika hög feber som Eira hade inatt (40,6 med både alvedon och Ipren). 

Vi som skulle ha haft litet kalas i helgen för vår älskade nästanettåring. Det blir förstås inget av. Tur är, att fylla år kommer hon göra ändå och kalas hinns förstås med senare.