vill bara

Jag skällde på henne vid maten. För att hon inte satt still. För att hon skrek och retade systrarna. Jag blev trött, tappade tålamodet och höjde rösten. 

En halvtimme senare ligger hon på golvet. Askgrå med obefintlig andning. PappaN ropar och gnuggar hennes bröst. Larmar. Och där och då vill jag inget annat än att hon ska vakna igen. Vill bara att hon ska springa omkring och toka sig. Skoja och busa sådär som bara hon kan. Istället har Dravet övertaget. De grönklädda kommer och anfallet släpper. Vi skickar iväg dem. Vill bara vara hemma. Vi. 

Och jag är tacksam att vi klarade det den här gången också.