form

Jag är ur form. Vet inte när jag senast var i. Men är definitivt ur.

Försöker ta vara på och njuta av tiden med lillasyster men har svårt att slappna av. Någonstans är kroppen och tankarna så inställda på katastrof att det är svårt att ställa om. 

Men det är med min stora sittandes bredvid bubblande babblande om livets storheter. Det är när min mellan kryper upp i famnen och bekräftar att min kärlek räcker till. Det är när min lilla ler sina första leenden som jag samlar kraft och styrka. 

Lilla U har haft svårt att gå upp i vikt men på senaste vägningen har hon nu passerat födelsevikt med något hundra gram och de första 50-kläderna läggs undan. Jag är glad och tacksam för alla som välkomnat henne till världen. 

Och i tacksamhetens tanke, vad vore jag utan vännerna i vått och torrt. Fina Dravetvännerna. Vad vore jag utan er? Tack för att ni förstår mina tankar bättre än jag själv. 

Och Ida. Som överraskade oss förra helgen. När vi inte kunde komma till henne, kom hon till oss. Betyder så mycket. Älskade vän.