mina fyra

Överst till vänster Troymagen, till höger Eiramagen,
nederst till vänster Disamagen och till höger litet syskonmagen.

 

 

Vi har stigit in i gravidvecka 36. Det är skräckblandad förtjusning att det är så

kort tid kvar innan vi får möta vår fjärde älskling.

I natt drömde jag om förlossningen, för första gången utan att vakna kallsvettig.

Kanske börjar jag göra mig redo också mentalt.

 

Varje dag möter jag kommentarer om min stora mage. Det har jag gjort vid alla mina graviditeter.

Men jag lovar, den är inte större än den varit någon annan gång.

Jag konstaterar att det är såhär jag bär mina barn. På mina 153 cm får den inte plats på annat sätt.

Rent viktmässigt har jag inte vid någon tidigare graviditet gått upp såhär lite, men å andra sidan har jag heller inte vid någon graviditet vägt så mycket vid inskrivningen.

 

Litet syskon, lilla älskling. Vi längtar efter dig!