fel håll

Det hade ju varit en bra dag. Vi tillbringade eftermiddagen på Öppis och lekte ute en lång stund innan hemgång. 

Vi justerade medicinerna igår och hade hoppats på större tolerans. 

Ändå slutade kvällen i kramp. Oprovocerat. Jag är så trött. Så ledsen. Det går åt fel håll. Flera stora per vecka och tusentals anfall däremellan. 

Jag vill bara hålla henne hela tiden. Aldrig släppa. Aldrig vara ifrån. Om jag bara kunde ta det istället. Jag skulle göra det utan tvekan.