D hade ytterligare en ny typ av anfall igår. Vi känner oss knäckta av anfallsutvecklingen. Det igår var så fruktansvärt att se. Som fången i sin egen kropp. Inatt har hon legat nära nära och jag har räknat andetag. Neuro ska ringa idag, men i vanlig ordning är det pest eller kolera som gäller...
I övrigt är mina hormoner helt överstyr. Det bästa vore nog om jag fick stänga in mig tills bebis kommer ut.
4 kommentarer:
Wuhu för vagnen
En massa kramar för skruttans anfall. Var det vid fyra års åldern det kan lugna ner sig med anfall?
Har du mycket måsten och isåfall finns det något sådant ni kan minska ner på?
Helle - ingen vet hur prognosen ser ut, det är individuellt men det sägs att den typen av anfall D har inte "försvinner". Det sägs att det stabiliseras i skolåldern så än så länge ser vi nog inte ljuset.
Vi har många många vårdkontakter varje vecka som inte går att ta väck men ffa är det oförståelse som krånglar just nu.
Kramar
Att läsa det du skriver är kärlek.
Ber att du ska få kraft det kommande dagarna inför den fantastiska tilldragelse som en förlossning är.
Vilken fin vagn.
Tack för dina ord Elisaberh, de behövs så mycket just nu! <3
Skicka en kommentar