själar säger aldrig farväl: less

fredag 13 februari 2015

less

Känner mig less. Eller kanske mer ledsen. Allt och inget blir till stort.

Min kropp mår inte fysiskt bra vilket i sig blir till en oro. Och allt jag vill är att räcka till.

6 kommentarer:

Jenny sa...: KRAM <3; 13 februari 2015 kl. 20:30
Camilla sa...: Du är bra som du är.
Det räcker alldeles utmärkt.
Kärlek.; 13 februari 2015 kl. 23:14
lilla angelyne sa...: Jenny & Camilla - Kärlek<3; 15 februari 2015 kl. 09:45
Nygårds Helle Jonsson sa...: En massa kramar <3; 15 februari 2015 kl. 17:09
Sara sa...: Håller med ovanstående. Fina älskade du <3; 16 februari 2015 kl. 18:29
lilla angelyne sa...: Helle - Kramar

Sara - kärlek <3; 17 februari 2015 kl. 16:08

Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troy som inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disa och i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.

Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.

Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.

Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥

Sidor

fredag 13 februari 2015

less

6 kommentarer:

Tidigare skrivet