ta andetagen som de kommer

En av mina sämsta sidor är att jag analyserar allt. Överanalyserar. Kanske är det det som gjort att jag klarat skolan så väl men i det dagliga livet blir det ibland ett hinder. Jag önskar att jag hade mer utrymme att slappna av. Ta nästa andetag som det kommer. 

PappaN har nyss gått ned med D. Hon vaknade för en och en halv timme sedan och blir säkert vaken ett par timmar till. Vi försöker dela lika på vakentimmarna. De längsta nätterna får vi dela på annars försöker vi ta varannan natt. Tanken på avlastning svävar i periferin men hur gör man för att lämna över det dyrbaraste man har? Och till vem?

Jag (och vi till viss del) står inför stora beslut. Kanske är det en del i varför orden tog slut. Beslut som grundar sig på om och åter om men som till syvende och sist ändå måste fattas. Magkänslan? Min överanalyserande förmåga kommer väl till pass. Eller inte.

Jag och N tog med E på bio igår. Viktig ensamtid. Flygplansfilmen blev det som lägligt nog handlade om en skogsbrand. E tyckte det var lite läskigt vid ett tillfälle och gömde sig en liten stund i min famn. Efteråt pratade vi länge, bearbetning av vad som faktiskt hände för några veckor sedan. D fick under tiden ensamtid hos F&F, minst lika viktigt. 

Imorgon är min andra vecka tillbaka in real life. Jag jobbar halvtid nu. Vågar inte hoppas på för mycket och försöker extra starkt att ta en dag i taget.