försommar

 

 

D har alltid varit känslig för infektioner. Kanske är det inte så att hon får fler infektioner, men de hon får märks betydligt mer än på oss andra.

När hon var yngre klarade vi oss sällan från inläggningar. Svårhävd feber med efterföljande kramper.

De senaste åren har D dragit på sig försommarförkylningar som hon dragits med långt in på sommaren.

2012 var vi inlagda den här tiden (se HÄR) och förra året blev D allvarligt dålig och vi tvingades till slut sätta sond då hon inte åt (se HÄR).

 

Förkylningen D har nu känns seg och kommer säkert bli långdragen, men än har vi klarat oss från stora kramper. Myokloniklustren dras hon med och ofta kräver de akutmedicin, men hon är ändå förvånansvärt pigg däremellan.

Vår HABneurolog ringde igår och bad om ursäkt å kollegornas vägnar. Han ordnar med praktiska ting snabbare än vinden och jag undrar varför i all sin dar de dragit på det hela våren när allt han behövde göra var att beställa. Vi fick en ny akutplan som känns godtagbar och dessutom ser han över D nästa vecka. Tacksam.

 

 

Jag hade rehabmöte på min arbetsplats igår. Trots att jag har så fina människor på min sida hade jag riktigt ont i magen inför mötet.

Det gick ändå bra och en ny plan är upplagd. Det känns ok och jag känner att det går framåt.

Trots det gror besvikelsen inom mig. Hur det blivit. Jag som tidigare orkat och klarat. Som aldrig tvekat. Allt är omvärderat.