Inför varje sommar har jag oroat mig över kontakt med sjukvården, då semester innebär att kunniga personer blir mycket svårtillgängliga. Förståeligt såklart, då också de bästa behöver semester.
Men! Dessvärre blir inte D friskare på sommaren.
I år hade vi upplägg som så att vår neurolog skulle ringa innan han gick på semester för att gå igenom hur vi ska tänka läkemedelsmässigt och annat viktigt som utomstående neurologer inte kommer kunna svara på.
Bra.
Ja, tanken var god. Nu föll det dock så ut att neurologen aldrig ringde som överenskommet och idag när jag eftersökte honom fick jag meddelat att han redan gått på semester.
Jag brakar ihop av sådant här. Minsta motgång blir undergång. Det kommer kännas bättre när det lagt sig, men just nu är det bara jobbigt.
Inom mig gror besvikelsen också. För alla som väljer bort. För de som säger att de inte vill, kan eller orkar. För de som hittar på ursäkter och sedan tvingar oss att möta lögner. Abstrakt. Men i slutändan är det vi som ligger vakna på natten. Som ringer hundratals telefonsamtal och tvingas reda ut och lösa problem som andra skapar.
LESS.
3 kommentarer:
Usch vad tråkigt =/ Jag är också väldigt less på folk som ljuger och struntar i att höra av sig som de lovat. BLÄ säger jag om det helt enkelt. Hur svårt kan det vara att plocka upp telefonluren och ringa som avtalat eller säga sanningen om man ställer en fråga? Nej lögner, bortförklaringar eller ignorering verkar vara det som gäller. Suck och stön.
Styrkekram på bästa er!!!! <3
Sänder en kram till er. Ni är alltid välkomna hit Sandra. kram
Så ledsamt Helle. Alla tänker förstås på sitt eget/sin familjs bästa, men ledsamt är det när man fattar beslut som gör att andra får ta reda på konsekvenserna.
Karin - Älskade du, tack! Jag hör av mig någon dag. Vi funderar på att göra en repris av förra året, om ni är hemma förstås. KRAM
Skicka en kommentar