Hela jag är som ett infekterat sår. Lite läkande i kanterna men allt som oftast repas såret upp. Igen och igen. Ett litet ord. En liten motgång. En känsla. Jag vill bara stå stadigt. Trots hårda vindar vill jag känna fötterna bära mig. Stadigt, stabilt.
Jag är inte stark. Inatt är jag inte alls stark.
7 kommentarer:
Jag vet att det kanske inte hjälper mycket men tusen jättekramar underbara Sandra! (och självklart på Nicklas, Eira och Disa också)
Helle - Hjälper mer än du anar! <3 Kram till dig och T också
💜💜💜
/Terese E
Fina. Känner med dig <3 Kramar!
Styrkekramar fina vän från mig 💕
Stora kramar till dig! ♥
💜💗💜💗
Skicka en kommentar