att minnas

Måndag. Ny vecka, nya utmaningar.

Jag trodde vi hade vänt nattrenden eller i alla fall hittat en ny rutin. Varannan sov, varannan vaken. Men nu är vi tillbaka. Fyra vakna på rad gör huvudet tungt och kroppen seg.

Introduktionen av nya resursen startade idag. Samordningsmötet har redan lett till förändringar. Nästan så att jag blir förvånad faktiskt. Men tänk att det ska behövas ilska, tårar och så mycket ansträngningar. Jag ska försöka njuta av att (om) det flyter på.

Idag har jag hunnit ha möte med bostadsanpassarhandläggaren (långt ord blev det...) och faktiskt verkar det flyta på även där. Ontet i magen var i onödan.

Vi har planerat ytterligare för sommaren. Det gläder mig att vi ändå gör det. Planerar. Som om det faktiskt kommer att bli av. Om en månad fyller jag jämnt. Någon resa för mig och N vet jag inte om det blir av. Men åh, vad jag skulle vilja. Drömmer om att få gå hand i hand på flygplatsen, på väg, så som förr. En liten del av livet som känns så avlägset. Tänk att få minnas igen.
Ibland värker det inombords att höra om andras resor. Inte så att jag inte unnar någon annan. Men det gör ont för vår skull. Och det blir tungt att bära det som för oss nästan är ouppnåeligt.




En morgon i Thailand. Efter två dygns resande bestämde vi oss för att stanna. En natt på stranden och sedan två veckor i paradis.