Jag lägger gärna minnen och känslor i materiella ting. Jag kan minnas en doft, en stund, ett ljud. En känsla.
Här om dagen lämnade vi vår silverpärla. Bilen som inhandlades då när livet bara kunde bli ljust. Två månader innan beräknad födelse och bilen skulle komma att följa med oss i några av vårt livs största stunder.
...resan till sjukhuset. Sista gången med liten pojke vars hjärta fortfarande slog.
...resa från sjukhus. Utan barn. Till kännes, utan liv. Resa med litet stilla barn bland kylklampar. Den sista vägen.
...resan med en vit liten urna. Resan med två föräldrar som tvingats lämna det bästa vi då någonsin haft.
...resan med nya liv. Resor med två små nyfödda som andas.
...resan till kyrkan. Där två älskande lovar varandra oövervinnelig kärlek.
...resor mellan liv och död. Kramper. Resor för att möta ambulans. Resor i all hast.
...resor till semester. Goda vänner, härliga stunder.
Det är bara en bil. Men det finns så många minnen. Jag bär dem med mig. Och nu går vi vidare.
2 kommentarer:
Älskar hur du sätter ord på känslor!
De mest konstiga sakerna kan ge en flash backs. För två år sedan (tror jag det var) kom en äldre dam och cyklade förbi. Sekunden hon for förbi var kort men doften hon lämnade efter sig, farmors parfym, Date, den ljusblå. Den säljs inte sedan många år.
Skicka en kommentar