Vi hade tänkt åka på perm redan på söndagen, men redan i bilen började D småkrampa. När vi skulle stanna till för att ge Ipren (om än lite för tidigt) drog det igång ordentligt så vi vände om och personalen stod redo. Dessvärre hade vi hunnit dra infarten och det var omöjligt att få in någon ny under både feber och kramp. Febern kom och gick även under måndagens dygn och kramperna fortsatte.
Men nu verkar det ha vänt. Idag har det varit ytterst få myoklonier.
Det är mycket annat i görningen. D ska få en ny resurs, nytt vårdbidrag, jag ska på rehabmöte imorgon och vi ska se om vi orkar ansöka LSS. Dessutom är ny habplan samt utvecklingsbedömning bokade. Mycket kring D. Mycket i mitt huvud. Bröstontet kommer oftare, magontet likaså. Jag är så hysteriskt stresskänslig.
Vi väntar fortfarande operationstid för E. Strax har det gått tre månader och jag hoppas bara det inte blir precis innan jul. E får nämligen inte prata på tre dagar.
Men jag gläds åt att vara tillsammans igen. Min fina familj.
1 kommentarer:
Stor Kram
Skicka en kommentar