Hemma igen.
Inte mycket är förändrat samtidigt som allt är annorlunda.
D har fortfarande lika mycket myoklonier. Hon säger att hon har ont och blundar långa stunder emellanåt. Men. Vi har fått syrgas, saturationsmätare och en sug. För akutsituationer. Vi har tagit många, många prover och tagit det första och andra steget till kostbehandling. Modifierad Atkins Diet, heter det. Vi startar nästa vecka. Från inget till allt.
I helgen får vi känna efter lite, komma in i tänket.
Jag försöker att inte bygga upp för mycket förhoppningar, men det är klart. Hoppet är det sista som överger och jag hoppas att vi ser någon skillnad. Åtminstone att D får må lite bättre.
lördag 14 september 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hoppas med er
Jag med. Hoppas och håller mina tummar ♥
Det hoppas vi med! Kramar från Terese E med familj
Hoppas hoppas hoppas kosten hjälper!!
Kramar Jenny (L)
Skicka en kommentar