det finns en framtid

Så har vi landat lite efter några alldeles speciella dagar i Göteborg.

Vi kom alltså iväg. Jag tvekade helt klart innan då D under en längre period inte alls varit i form.

Men F&F är trygga och då vi gått igenom akutplanen kändes det ändå ok att åka.

 

Resan gick bra och hotellet var så fint. På våningen under bodde några av vännerna och första kvällen fick vi några timmar tillsammans nere i baren. Lite vin och småprat.

 

Fredagen blev intensiv på alla sätt. Temadagen för Dravet syndrom innehöll så mycket intryck.

Intressant men oerhört tungt emellanåt. Det blev så påtagligt vilken hemsk sjukdom vi står inför.

Så mycket kärlek, sorg, hopp och oro som fanns i föreläsningssalen.

Temadagen var väldigt fin ordnad med både lyxig lunch och annat.

Dessvärre avslutades det med att F&F ringde under pågående kramp hemma.

Ledsamt, men väntat. F&F skötte det exemplariskt och ambulansen fick åka tillbaka tom. D återhämtade sig snabbt.

 

Kvällen tillbringade vi med några av de andra i vår nyfunna Dravetfamilj hos L och hennes familj. En fantastisk kväll som tog slut alldeles för fort.

Det var med tårar i halsen vi sa hejdå, men med förhoppning om att se om inte allt för lång tid igen.

 

 

Underbara fina vänner.

Det känns skönt att vi vågade. Att det fungerade, trots allt. Tjejerna var mer än nöjda efter att ha fått tillbringa två nätter hos F&F.

Och jag och N hann ta in lite på vår tid som fru och man. Prata om sådant som vi aldrig annars hinner.

Prata om framtiden. För den finns. Hopp.