begränsningar

Första veckan på egna ben är avklarad. Nåväl. Det är väl inte så väldigt stor skillnad mot tidigare, förutom att jag höjer kraven på mig själv en aning. Jag avskyr känslan av att inte ha kontroll och att inte exakt veta vad jag ska göra.

N tog med sig tjejerna och f&f för att bada idag. Det hade varit populärt. E har blivit som en fisk i vattnet och tar sig fram utan problem. D har inte fått bada så många gånger, men hade släppt loss efter en liten stund.

Det finns mängder av aktiviteter som D begränsas i. Tidigare i veckan fick hon en kramp efter dusch. Hennes temperaturcentrum klarar inte att reglera snabba temperaturer vilket gör att det överkompenserar när hon fryser till exempel. Därför vågar vi inte åka till badhus själva, utan back up. För händer det, händer det fort. En annan aktivitet jag tror D skulle älska är dans. Men hög volym, många ljud/ljusintryck och snabba rörelser kan trigga kramper och jag tror inte att vi vågar utsätta henne för det ännu.

Veckan har annars varit lugn. Lite småsnuviga är hela familjen, men bättre än på länge. På förskolan verkar det som att föräldrarna hållt sina sjuka barn hemma för det har inte varit några nya sjukdomsutbrott (tack_och_lov).

Sista veckan på Mattsbobergen är vi inne på. För någon som så lätt får separationsångest som mig är det en hel del vemodigt. Samtidigt som jag är glad att vi börjar om på nytt. Det ska bli skönt med mer plats och att komma ned på markplan.