nytt år

Gott nytt år, fina Ni!


Här räknar vi ned inför det nya året som ju bara kan (_måste_) bli bättre än det som varit.

Jag hoppas på att finna en balans i allt det svåra. Leenden, glädje och lycka i överflöd.

2012

Januari

Vi startade året med kramp. På något vis tänkte jag att året skulle bli tufft. Och kanske var det tur att jag inte insåg omfattningen.

Vi firade goaste Faster Angelica på 25årsdagen med en chmakaktus.

 

I februari firade pappaN som fyllde 28 år med hans favorit - chokladtårta.

Vi besökte fina vänner i deras nya hus och åkte pulka ner för långa backen.

Vi badade äventyrsbad och Eira döpte om oss alla till olika lustiga namn.

I mars månad började jag träna på "Må Bättre". Starten på en kraftgivande resa.

Vi bakade söndagsfrallor till Vasaloppet och besökte buslandet.

Eira fick en ny cykel av F&F. Vi (jag) klippte Disas hår.

D hade 45 minuters kramp och ställde livet på sin spets.

 

 

I april tillbringade vi lång tid på sjukhus. D blev däckad i magsjuka och hade lång återhämtningstid.

T fick påskfint vid sin grav.

Vi firade sista april som vanligt på F&Fs gata.



I maj firade jag och N förlovningsdag - 9 årig.

Vi besökte ännu flera busland och var till stora grannstadens friluftspark med goa vänner

På posten fick vi fina foton från BroFoto.

Jag och E gick på Mora Träsk och vi åkte till Sthlm för att fira moster Mia.

Jag började studera, stora medicinkursen som slutade i högsta betyg.

I juni firade vi födelsedagar på löpande band. Jag och svärfar och därefter älskade Disa, 1 år.

Lilla hjärtevän. Innan födelsedagen rådde kaos med ännu mer tid på sjukhus.

Det blev midsommar och jag sommarlyssnade på ljudböcker som avkoppling.

Jag började "instagramma".

I juli skulle vår älskade lillprins ha fyllt fyra år. Saknade biter och river lika mycket varje år.

Varje dag. Varje stund.

Jag fastnade för träningsformen bodybalance.

PappaN hade semester, men jag jobbade. Vi avslutade dock

månaden med att åka över till Danmark.

 

 

I augusti kalasade vi med våra föräldragruppsvänner.

Jag invigde mina bodycombatpass med nya fina lindor.

Vi beökte också fina vännerna.

I september började E dansa.

Jag avslutade min föräldraledighet och återgick till studierna, sista och sjätte terminen.

Jag började med äldrevårdsplaceringen där jag trivdes otroligt bra.

Vår vackra "farmor E" tog sina sista andetag.

 



 

I oktober fyllde älskade Eira 3 år. Fina lilla liten.

Annars kämpade vi på, hela familjen.

Ingen inläggning under hösten, men dessto fler kramper hemma.



 

I november tände vi ljus hos lillprinsen.

Eira började på förskolan, vilket gick bättre än väntat.

Jag fortsatte placering med primärvård och psykiatri.

I december påbörjade jag sista placeringen på barnavdelning.

Vi bakade saffransbröd och pepparkakshus.

E var lucia i kyrkan och vi fick njuta av luciafirande på förskolan.

 



update

Klockan är alldeles för mycket egentligen, men jag har lite svårt att slappna av när jag jobbat kvällspass. Ikväll var det barnakuten som hospiterades, roligt! Jag gillar att det är snabba vändningar.

När jag åkte hemifrån var det med klump i magen eftersom D hade feber och krampade inatt och var krampnära hela morgonen. Men eftermiddagen hade varit lugn. Skönt!

Imorgon väntar dagpass och sedan lite ledigt över nyår. Förhoppningsvis utan tid på någon barnavdelning.

önskan

Önskar er en fridfull och fin julhelg.

För den är ju faktiskt inte över än.

 

 

Tanken var att vi igår skulle ha firat såsom vi brukar på julafton och trots

att det funnits en hel del störande moment under vägen verkade det ändå som att det skulle bli en mysig dag.

 

Men dagen slutade i kaos.

D började krampa. Den första krampen som varat över en timme.

Två doser epistatus hjälpte föga. Ambulans tillkallades och när inte ens en extra dos stesolid hjälpte åkte vi iväg (i efterhand kan det kännas som att allt tog för lång tid).

I ambulansen blev D ostabil i syresättningen och vi mötte upp ytterligare en ambulans.

Väl framme på akuten piggade D på sig och ingen kunde väl tro att det var den sjuka lilla flickan som sprang omkring och busade.

Ja och dessutom ringde farmor och farfar och berättade att där hemma hade E däckat i hög feber.

Älskade små hjärtan. Vilken jul.

 

Idag har vi försökt återhämta oss. Vi blev utskrivna på förmiddagen och då for vi hem för att rå om varandra och njuta av den återstående ledigheten.

lucia 2012

 

Vackra luciaE. Ett försök till syskonbild. Underbara D.

 

Idag blev det familjedag.

Först lucia med öppis i kyrkan och sedan Tomtemarknad i Hyttan.

E ville vara lucia och var så duktig då hon själv gick fram med de äldre barnen i kyrkan.

E och kompisen E höll varandra i handen hela tiden, förutom en kort stund då de kom på att

de kanske skulle hålla som lucior.

 

Luciatjejer 2011.

mitt kall

 

 

Så har första veckan gått på den sista VFUperioden. Det har varit så intressant och ROLIGT! Jag känner verkligen att jag hör hemma där och att jag på något sätt i framtiden måste få arbeta i verksamheten.

Jag har alltid känt att jag vill arbeta med barn. På ett eller annat sätt. Dessutom känner jag att jag har kraften och viljan att lindra för andra. Och tänk att få göra det på det här sättet som man ändå gör på barnavdelning. Det är oerhört fint. Jag räds inte. Jag förlitar mig på att andra kompetenta människor tar hand om mina barn när de är sjuka. Naturligtvis vill jag finnas för andra familjer som är i samma behov. Det är mitt kall.

Imorgon ska familjen till förskolan för luciafirande. Eira ska vara lucia och det ska bli så spännande att se. Vår lilla sångfågel som sjunger så mycket hemma, jag misstänker dock att hon kommer att vara helt tyst när det är andra där.



 

julklappstips

När jag var på jukklappsshopping i en barnbutik i större staden fick jag för första gången se den här fina bodyn live. Det är GEGGAMOJA som i samarbete med Spädbarnsfonden startat en kampanj. Allt överskott från vad som säljs skänks till spädbarnsfondens verksamhet. Det ingår också snuttefilt i två färger i kampanjen.

"Denna sida upp". En kampanj för kampen mot plötslig spädbarnsdöd.

Bild

andraadvent2012

D smakar mer än rullar & E strösslar pärlsocker.

Så blev det andra advent. Hos oss har helgen gått i bakandets tecken. Tjejerna gillar att hjälpa till även om det åker en hel del ned i magen. Idag när vi pysslade ett pepparkakshus struttade de omkring som hoppetossor, hej sockerkick!

På eftermiddagen fick vi besök av F&F. Lite firande av namnsdagar också. PappaNs i torsdags och fArmorns idag. Lite lustigt att de fick identiskt lika presenter. Great minds think alike.

E har spanat på pepparkakshuset flertalet gånger. Lite sugen.
På eftermiddagen fika med F&F.

Imorgon bär det av till den större staden för fyra veckors praktik på barnavdelning. Det var ju enligt mitt önskemål, något som såhär i efterhand inte känns helt bekvämt. Spännande på avdelningen förstås, men egentligen har jag inte kraft nog för pendlingen. Den här veckan vet jag inte hur länge jag blir borta. Åtminstone två dygn. Älskade familj.

bakdag

Jag hade jobbat in lite tid, så jag har haft två extra lediga dagar. Välbehövligt.

Igår hade vi möte på förskolan med vår epilepsisjuksköterska, personalen på förskolan inklusive Ds resurs. Dessutom var F&F och gudmor med. Det blev ett bra möte och det känns tryggt. Efter mötet lekte D och helt plötsligt kom en storkramp. Två epistatusdoser senare var det nära att bli ambulans men då gav den med sig. Ja, inte roligt förstås men ändå skönt att alla var på plats och nu gick se första gången tillsammans med oss.

Idag har vi haft bakning på schemat. Imorgon ska vi bygga pepparkakshus. Mysig tid.

där bakom

Sista heldagen på praktiken. Imorgon halvdag och sedan seminarie i skolan. Jag känner att min bägare redan är överfylld. Det finns inget mer att ta av. Tårarna ligger där bakom och bränner hela tiden. Minsta motgång och jag bryter samman. Det är tur jag har min älskade klippa bredvid mig i livet.