Jag har alltid känt att jag vill arbeta med barn. På ett eller annat sätt. Dessutom känner jag att jag har kraften och viljan att lindra för andra. Och tänk att få göra det på det här sättet som man ändå gör på barnavdelning. Det är oerhört fint. Jag räds inte. Jag förlitar mig på att andra kompetenta människor tar hand om mina barn när de är sjuka. Naturligtvis vill jag finnas för andra familjer som är i samma behov. Det är mitt kall.
Imorgon ska familjen till förskolan för luciafirande. Eira ska vara lucia och det ska bli så spännande att se. Vår lilla sångfågel som sjunger så mycket hemma, jag misstänker dock att hon kommer att vara helt tyst när det är andra där.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar