ingen mirakelkur

Kramp både igår natt och under dagen. En förkylning som brutit ut kan stå till svars.

Jag är så trött. Less. Orkeslös.

Läkaren igår (samma läkare som sa att det inte läggs in barn med dropp längre fastän vi ett dygn senare blev inlagda med just dropp) var helt insnöad på att jag ville ha en medicinjustering (vilket jag inte alls vill) och pratade med mig som om jag vore tre år.

Jag förstår inte riktigt skillnaden. För en månad sedan krampade D när vi var på akuten (samma scenario som nu, fast nu var vi hemma). Det ringdes på storlarm och D låg inne i tre dygn. Färden från akut till avdelning gjordes med två läkare, en sjuksköterska och en undersköterska. Dessutom hade D syrgas och epistatus fanns med. Denna gång var vi som sagt hemma, men läkaren igår tyckte att det inte ens fanns någon anledning att komma in för undersökning. "Det är ju väl känt att D har en svårbehandlad epilepsi och det är ju inte så att vi sitter på någon mirakelkur", menade han. 

När jag sa att jag kände mig utlämnad eftersom vi inte har någon kontakt att ringa menade han att det ju är semestertider och att neurlogläkarna inte skulle vara så bra om de inte fick semester.

Suck. Tyvärr slutar ju D inte ha epilepsi för att det är semester.