Det är så vaninnigt tungt dessa dagar. Som om hela året bara samlat på sig all saknad och väntar på tid att få släppas lös. Det gör ont jämt, men med tiden har sorgen tagit annan form.
För fyra år sedan, denna dag, visste jag att något var fel. Hur fel det var och på vilket vis mitt liv skulle omkullkastas hade jag ännu ingen aning om. Jag minns hur jag vidrörde hemska tankar, men liksom aldrig fullföljde dem. För det var ju sådant som inte hände.
Älskade lilla barn. Det hände ändå. Fastän du var meningen att komma som vår livlina i allt det mörka. Fastän du var så obegripligt efterlängtad. Fastän du var så levande. Så sjuk du var. Visst har du varit min livlina. Min livlina till att bli en bättre person. Eller jag inbillar mig att jag är det iallafall.
Så rädd du måste ha varit. Jag orkar inte tänka på att du kanske hade ont. Utan att jag visste. Utan att jag gjorde något.
Det värker i varenda kroppsdel när jag saknar dig. Tanken på att få sniffa dig i nacken, kan inte stoppa det som väller ut.
Imorgon mitt hjärta fyller du fyra år. Var än du må vara. Och vi vill fira dig. Vi vill hylla de underverk som du för alltid lämnat efter dig.
onsdag 18 juli 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tårarna rinner. I morgon tänder vi ljus i Bålsta.
Åh vännen, det är tunga dagar framför oss nu. Födelsedagar, men så kom döden och tog allt som skulle bli. Våra små fina! Vi skulle ha firat dom här, med tårta, ballonger och paket. Hur kunde det få bli så här?
Varma kramar! <3
Tack, det värmer! <3
Ja, det skulle vi ju. Jag hoppas att de har varann någonstans. Prinsarna! <3
:( tunga dagar, tyngst är det innan (för mig känns det oftast så iallafall)
Kram Jessica E
Så är det för mig också Jessica! Hur jag än försöker att inte gå ned mig, är sorgen där som en djup dimma! Kram
Skicka en kommentar