packat och lyssnat



Barnens kulor från granen.

Idag åkte julen ut.

Det känns som om den aldrig riktigt hann in.

Vi var ju inlagda på sjukhuset i november vilket följdes av flera, flera veckors sjukor.

Och sedan blev vi inlagda igen.

Nu kändes det som om vi var tvungna att packa ihop eftersom jag och D blir inlagda imorgon igen.

Imorgon är det dags för utredning av alla de kramper som min minsta lilla älskling dras med allt för ofta.

Än så länge vet jag inte helt vad som ska göras. Mer än att vi börjar med ett EEG när vi kommer.

Jag vet inte om vad som skulle kännas bäst/värst.

Att de hittar någon orsak. Eller att de inte gör det.

Vi har packat för att vara borta några dygn, jag skulle gissa på tre.

Det känns jobbigt att vara ifrån Eira.

Jag har försökt att berätta. Men jag vet inte om hon helt förstår.

Jag vill ju bara inte att hon ska känna att jag överger henne.

Jag, om någon, vet hur känslor av övergivenhet kan sätta livslånga spår.

Det är tur att vi har telefoner. Och det är tur att jag vet att hon kommer ha det bra när jag är borta.

Jag ska ladda telefonen med ljudböcker. Det har en tendens till att bli oerhört tråkigt där på avdelningen. Fast sist delade vi rum med en trevlig tjej (som jag önskar att jag tagit namnet på), med dotter - nästintill lika gammal - som också hade krampat. Vi pratade mycket och tiden gick så mycket fortare.

Just nu lyssnar jag och N på Eldvittnet. Men jag tror att jag behöver en till.

Jag har en födelsedagspresent innestående på itunes som jag tror får bli en bok.

Bild härifrån