Utmattad. För många känslor. För mycket oro. Hoppet är det sista som överger. Men jag känner en svag doft av hopplöshet.
Disa krampade. Igen.
Runt 02 landade vi på barnavd. D var jättepigg och ville inte sova. Vidare utredning idag.
Jag är trött.
Saknar de där hemma. När vi åkt iväg hade E sagt att hon också var krampig och röd om kinderna. Och att hon också ville åka till doktorn. Det är inte lätt att förstå. Vad sätter det här för spår?
3 kommentarer:
Usch, vad jag lider med er och lilla Disa.
Jag hoppas verkligen verkligen att dem gör en ordentlig utredning så att ni får veta vad som blir fel och såklart kan förhindra det.
Alla styrka o Kramar till er.
Usch så himla jobbigt. Hoppas ni får svar på vad det är! Kramar
:( hittar inga ord. Vill bara krama om.
Skicka en kommentar