hemma

Jag har slutat önska och hoppas på bättre tider. Det känns inte lönt. Det är en dag i taget.

Vi fick komma hem igår. Egentligen är det aktuellt med ett nytt EEG och medicinering, men vår läkare - neurologen - vill att vi läggs in för en längre tid med efterföljande undersökningar och provtagningar och därför avvaktar vi lite. När D inte krampar är hon precis som "vanligt". Hon är en glad och pigg tjej som är framåt i utvecklingen. Hennes allmäntillstånd gav oss alltså en jul hemma. Men lite oroligt är det. Vi vet ju fortfarande inte vad det är som utlöser kramperna. I onsdags började de när hon togs upp ur badet. Helt plötsligt föll hon ihop. Jag vill bara att allt ska vara bra. Jag vill bara att mina små ska må bra.

Idag blev det lite intensivt. Det var så mycket som inte hunnits med. Ja, det är fortfarande mycket kvar att göra. Därför ska jag inte sitta här.

Imorgon är det julafton. Någon saknas oss och det gör ont. Varje dag, men särskilt vid stora högtider. Klockan 15 tänder vi ljus för de vi saknar.

Hoppas att ni har en Fin kväll. Dan före dan.