Hos oss brinner ljuset än. Det är svårt att släcka, en dag som denna. För tre år sedan vändes livet upp och ned. Den väg vi så målmedvetna reste på tog helt plötsligt slut. Än idag känns det ibland som om vi reser lite vid sidan av. Lite vilse. Ibland väldigt ensamma.
Tusen tack för alla tankar och fina ord till oss och vår prins. Det är jag oändligt tacksam för. Tack också till er fina vänner som tagit er tid att åka förbi graven.
Samtidigt slås jag, i år igen, av ensamheten. Många har inte hört av sig alls. I de tyngsta av tider har många varit alldeles tysta och det gör ont. Vilka är det egentligen som står en närmast? Vår son har fyllt tre år och det är tre år sedan han dog. För oss betyder det mycket när människor minns. Hans liv. Honom.
2 kommentarer:
Kära Sandra!
Det gör ont att ni känner er ensamma.
Jag skulle ha haft en storasyster.
Det är många år sedan min mor födde ett barn som inte orkade leva vidare.
Mamma pratar fortfarande om henne med stor värme och kärlek. Hon har sagt många gånger att: Jag älskar det barn som jag inte fick nåden att följa genom livet. Att detta lilla barn har lika stor plats i min mammas hjärta som oss andra syskon.
Jag vill försöka förstå hur du känner.
Skickar en varm tanke till din fina familj.
mvh
Elisabeth K
Tack Elisabeth för att du delar med dig. Det berörde mig mycket och jag bär med mig din mammas ord.
KRAM till dig
Skicka en kommentar