Eftermiddagen tillbringades vid graven. Höstfint är det nu både hos mamma och Troysan.
Det gör ont i mitt hjärta att det går långt mellan gångerna vi kommer dit, fastän jag vet att de inte är där.
Troy, älskade Troy. Det var inte såhär det skulle vara. Mitt älskade lilla knyttebarn, det var dig vi längtade efter. Det var du som skulle komma med allt ljus. Vem stal livet? Någon eller något tog sig kraft att stjäla ditt liv från mig. Att skära i mitt hjärta.
Hjärtflimmer.
Det flimrar av sorg.
Obotligt.
Inga elkonverteringar i världen lindrar. Inget blir bättre.
| Lillasyster & Storebror |
0 kommentarer:
Skicka en kommentar